Har ägnat dagen åt att undra över Sveriges arbetslöshetspolitik. Knepig värre.
Skickade för nån vecka sedan ut kompletteringspapper till mina arbetsgivare. Idag ringer min handledare på StudentConsulting och berättar för mig att jag förmodligen inte kommer få ut någon a-kassa om jag är behovsanställd hos dem, iom att de räknas som ett bemanningsföretag. Ringde a-kassan och mycket riktigt, inte ens om avtalet görs om till en viss procent-anställning får jag ut nån a-kassa. Man kan ju tycka att ens arbetsförmedlare kunde upplyst om detta när jag nämnde att jag funderade på att ta upp extraarbetet igen... Tack och lov att man haft en riktigt bra arbetsgivare som tog sig tid att ringa och underrätta en om läget!
Men det som irriterar mig är att jag då var tvungen att avsluta mitt kontrakt och sluta jobba åt dem för att få a-kassa. Det gällde alltså ett jobb som var max 3 timmar om dagen, utan någon som helst uppsägningstid, alltså inget som hindrade mig från att ta ett annat arbete om det skulle dyka upp.
Men nu känns det som att man blir straffad för att man försöker hålla sig i arbetslivet. Ser ut som att det verkligen gäller allt eller inget, heltidsarbete eller helt arbetslös, inget däremellan.
Att de sen pratar om att dra ner antalet dagar för deltidsarbetslösa, ser det inte bara till att folk undviker att jobba även om de får möjlighet till deltid?
Nej nu har jag gnällt av mig lite. Känner mig inte skyldig till den regering vi har iaf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar