Var som sagt ett tag sen vi red något riktigt pass sen ridbanan snöade igen och inte blev plogad mer. Sara agerade både ridlärare och bombärare under passet. Alltid bra att ha någon på marken som ser alla dumheter man har för sig utan att veta om det. Blev mycket sicksackande mellan koner, travande över bommar och fattningar i alla gångarter. Fortfarande är nog största akilleshälen galoppen. Sitter mer i ryttaren än i hästen tror jag... Vissa gånger går det så lätt, vissa gånger inte alls.
Allt som allt gick det ganska hyfsat och Chatte mycket mer lättlastad när vi skulle hem, konstigt ;)
Bilder kommer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar