Olycka kommer i tre

Var igår till stallet för första gången på vad som känns en evighet. Tänk så mycket lite häst kan göra för psyket. Har nämligen ännu en gång blivit påmind om att jag aldrig haft tur och förmodligen aldrig kommer ha tur. Kanske inte får den lovade halvtiden, utan bara några extratimmar i veckan. *Suck* så var man tillbaka i arbetslöshetsträsket ännu mer igen. Kan jag aldrig få ha lite flyt?
Olycka kommer oftast i tre. Sängen, bilen och nu det här.
Jo,vår bil är lustig. När jag skulle till verkstan slutade den låta, dvs ingen idé att låta någon lyssna på något som inte hörs. Dagen därpå kom det tillbaka igen, missljudet. Nu kommer det och går lite som det vill. Petter får kolla igenom lite i helgen, annars blir det att tajma lätet med att åka till verkstan.
Har haft en ganska omväxlande arbete i veckan. Förutom alla vanliga uppgifter har vi haft en del byggprojekt. Målande, sågande, skruvande och annat roligt ;)Lägger in ett par tröstbilder på mina älsklingar som håller mig ovanför ytan när livet känns tungt.

Min älskade sambo, som knappt fick vara med i bild för att jag inte kunde sikta med mobilkameran =/

Den lilla lockiga prinsessan

Tycker jag gör mig förtjänt av helg nu...