Att förmänskliga en häst

Har alltid haft svårt att se på när folk förmänskligar sina hästar. Lägger på täcke efter täcke, tar in tidigt för att det regnar lite ute. Jag själv ville ha så naturlig hästhållning som möjligt.
Men frusna jag som tycker det är så kallt nu när det är frost på nätterna tänker på hästen och tycker lite synd om henne. Då får jag repetera för mig själv allt det där om hästens naturliga liv. Bäst går det om jag ställer mig och kikar på henne i hagen. Hon ser väldigt nöjd och fridsam ut, inte det minsta brydd över den lilla kyla som finns i luften hon har dessutom alltid nåt att tugga på så henne går det ingen nöd på.
När blev jag såhär blödig? :P

Hur som helst, öppnade upp till skogsdelen av hagen igår, det var uppskattat, lite spännande också. Hon tog några galoppvändor runt där innan hon stod och spanade. Nu kan hon spana åt alla håll ;)

Spanar på grannen

Måste prova springa in i skogen också

Nelly hade en spännande dag igår också. Efter att få kika på pållan från kopplad position provade jag till slut släppa lös henne. Lite spännande var det, nu är Snärtan så snäll så hon gjorde inte mer än att visa lite irritation över odjuret som envisades med att vilja hälsa. Lyfte nån hov för att visa sitt missnöje. Tyvärr så fick det knappast Nelly att fatta hinten. Däremot lärde hon sig ännu mer att elstängslet ska man inte röra. Efter några olyckliga ylanden höll hon sig ifrån hagen. Stackars liten, men nu har hon lärt sig själv i alla fall.
Lite tröst blev det väl då vi fick en skottkärra full med älgben till henne. Nu är hon nöjd och glad med ett blodigt ben i munnen, plötsligt var inte hästen intressant längre ;)

Till mig?

Mums