Ibland blir man ju sådär härligt hemmabllind.
Har ibland funderat på om den lilla NH jag kör med Faksen ger något, eller om det bara är ömsesidig respekt som skulle vuxit fram oavsett om vi gjort ledövningarna eller ej.
Men idag fick jag ändå inse att man kanske har lärt sig något i alla fall. Fick möjlighet att prova leda grannens nya kallblodstravare (en fin häst, men med diverse olater från sitt tidigare hem, bland annat så är det han som är ute och går med människor, inte tvärtom).
Tog på honom repgrimman och vi gick hem till grannen. Han fattade snabbt vinken med att man varken skulle gå på eller förbi den som håller i repet.
Så förutom att jag blev lite glad att se att jag faktiskt lärt mig Nån liten grej så är det kul att se hur en häst med så mycket olater kan ändra sig så snabbt bara av en förändring i beteendet hos människan.
Tror Ullis ska få köra lite NH med oss i helgen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar