
Så lät det efter graderingen till svart. Graderingsträning hade jag fått nog av träningen inför 1:a Dan. Men sådär dryga halvåret senare efter en termin av enbart instruerande och lite träning med blå- och brunbälten kändes det riktigt kul att få nosa på 2:a Dan teknikerna. Och lite lustigt är det nog, att med nya reviderade systemet kommer man till 2:a Dan att gradera på tekniker som vi gjorde till blått och brunt bälte i gamla systemet. De har ju flyttat upp en hel del tekniker. Så lite fördel har man i alla fall av att ha tränat gamla systemet upp till brunt, även om man hunnit bli lite ringrostig i ganska många av teknikerna, var ju några år sen. Antalet Kihon waza (grundtekniker) är nere i så få som 3 st(!), en spark och två gripatekniker. Men det vägs ioförs upp av att Jigo wazan är fylld med kast och ledtkniker som inte Finns i kihon. Skummar igenom sidan och kan räkna till minst 4 olika kast som inte längre finns bland grundteknikerna. Sen finns det ju härliga saker som kata, kombinationstekniker och randori mot två motståndare, så man har lite att lära sig. Men det lilla jag provat hittils gillar jag, även om en del är knepigt, men det Ska det ju vara till en början. Och vem vet, om några år kanske man står på mattan på Bosön inför Riksgraderingskommitén igen. Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid ;)
ja tänk att man tänker så efter typ varje gradering. Och trots det gör man det igen, och igen, och igen... :)
SvaraRadera