Hästar och livsglädje

Var ute hos pållen idag, och kom att tänka på vilka upplevelser vi hästmänniskor får genom vår hobby (även om jag hellre kallar det livsstil).
Själv tycker jag det är en befrielse att få rida eller köra häst, plötsligt kan man röra sig obehindrat i skog och natur, man får se en massa vilt som man annars skulle missat, har under årens lopp sett massor av renar, älgar, rådjur, rävar, harar, rovfåglar, bisam, sorkar och möss. Tack och lov ar man suttit på säkra hästar som inte får panik när de möter en älg.
När jag är ute med häst kan jag som egentligen är lite mörkrädd ge mig in på stigarna i de mörkaste skogarna på vinterkvällarna utan att känna mig det minsta otrygg.
När man är runt hästarna är det som att hjärnan går in i en annan rytm, en lugnare rytm, vardagsstressen försvinner och man blir tvungen fokusera på vad som händer Här och Nu om man ska lyckas förstå och själv bli förstådd av hästen (så fick vi in lite zen i det hela). En ridtur ger minst lika mycket mental avslappning för mig som ett yogapass ger.
Det pratas mycket om att använda sig av hästar i terapisyfte, och många länder gör det redan, tyvärr är Sverige långt efter många andra länder. Fortfarande räknas inte ridning som acceptabel friskvård för företagens anställda, kostar för mycket. Trots att ridlektioner inte är särskilt mycket dyrare än många andra sporter.
Nej, mer häst åt folket!